Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Himlatrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMLATRAPPAN
mistat den, som var deras ögons glädje och sol, nu är den
borta, som var deras stöd och deras tröst.
I blomsterhandlarnas gata går en man med en knippa
liljor i handen. Han ropar och säger, att dessa var hennes
älsklingsblommor, och för hennes skull har han fört hem
dem från främmande land. Det är en så tung missräkning för
honom, att han inte fick glädja hennes ögon med deras
åsyn.
Mitt i folkhopen står en ung man, som är blind.
— Jag hade min gång i hennes hus, säger han, och hon
uppmuntrade mig, och för hennes skull arbetade jag mer
än en seende. Nu har jag fått mitt mästarbrev, men vad
glädje kan det göra mig, när jag inte får lägga ner det för
hennes fötter ?
Från landsbygden kommer en fattig vandrerska. Hon
stannar och frågar varför alla är så bedrövade, och när hon
får veta det, brister också hon i gråt.
— Jag var ju inkommen till staden för att visa henne vad
det har blivit av det garnet, som hon har skickat mig, säger
hon. Men vem ska nu bli glad åt mitt arbete?
— Varför skulle hon lämna oss? klagar en. Vem var
lyckligare än hon? Hon skulle ha lärt oss lyckans
hemlighet.
— Varför skulle hon lämna oss? utbrister en annan. Vem
var klokare än hon? Hon skulle ha lärt oss att gå de rätta
vägarna.
— Varför skulle hon lämna oss? så hörs det från alla
håll. Vem var mera samvetsgrann än hon? Hon skulle ha
lärt oss att betrakta våra plikter som våra bästa vänner.
— Vem var gladare, vem var flitigare, vem var dugligare?
Varför skulle hon lämna oss?
Aldrig har det varit ett så stort uppror mot döden. Aldrig
har människor varit så fyllda av bitter visshet, att de hade
förlorat sitt yppersta.
Medan sorgen är som störst, då kommer alla de gamla
gråterskor, som eljest brukar jämra sig över de bortgångna,
tågande över torget. Men de vandrar inte fram till den dödas
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
