Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fruktansvärdaste dimensioner. I Ryssland ha de högsta
regeringskretsarnas moraliska ståndpunkt aldrig varit hög; men
under Alexander III sjönk den i en grad, som förefaller
rent af otrolig. En liten händelse, som inträffade på den tiden,
kan tjäna såsom ett bevis därpå.
Byggaren af järnvägen Rjäsan-Kasloff, Paul von Dervis
lämnade efter sig en till många millioner uppgående
förmögenhet, som ärfdes af hans två söner, af hvilka den äldre var
myndig, men den yngre stod under moderns förmynderskap.
Den aflidne hade en broder, Dmitrij, som var ledamot af
rikskonseljen. Af rent personliga anledningar kom denne i gräl
med brorsonen och fattade beslutet att hindra honom att fritt
förfoga öfver sin förmögenhet. Ett frivilligt redskap för intrigen
blef Dmitrijs skolkamrat och vän, justitieministern Manasein.
Han anmälde för kejsaren, att den unge von Dervis måste
ställas under förmynderskap, emedan han förslösade faderns
efterlämnade förmögenhet och ruinerade sin omyndige bror.
Det gjordes till och med antydningar därom, att medlen
användes för politiskt tvifvelaktiga syften. Monarken åter ville
ej afgöra en privat angelägenhet blott på ministerns personliga
föredragning. Men i stället för att låta saken ha sin laggilla
gång, d. v. s. hänvisa den till konferensen af adelns deputerade,
alldenstund von Dervis var adelsman, anbefallde kejsaren, att
saken skulle undersökas i ministerkommittén. Statens högsta
funktionärer sammanträdde för att fälla en dom, som skulle
ha till följd, att en fullmyndig adelsman beröfvades sina
medborgerliga rättigheter och ådömdes ett skymfligt straff. Efter
det justitieministerns föredragningsnot blifvit uppläst, anmärkte
Abasa, att man borde affordra förklaring af den anklagade.
Därtill svarade de andra, att sedan justitieministern redan
infordrat alla nödiga uppgifter, detta vore fullkomligt onödigt;
och alla de närvarande skrefvo utan att blinka under beslutet.
Här sutto jurister, däribland Pobedonostseff, för hvilka det var
mycket väl bekant, att en människas dömande utan att han
fått del af anklagelsen och utan hans förklaring är ett
skriande brott mot rättsskipningens mest elementära fordringar.
De visste att enligt våra lagar i fall, då en kommunal
representation icke själf åtalar utan öfverlämnar åt senaten att åtala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
