- Project Runeberg -  Två berättelser /
52

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ägde absolut ingenting annat än de kläder han gick
och stod i och de utmönstrade cigarrerna. Därmed
försedd, gick han och stod ännu en gång på gatan
utan tak öfver hufvudet. Också hans få dollars hade
under de sista dagarna smält tillsammans betydligt;
Hans hade nu endast ett par cents kvar i fickan, för
hvilka han i nästa bagarbod köpte bröd att därmed
stilla sin hunger.

Han åt sig mätt; men nu ägde han ej heller ett
öre mer till att en annan gång köpa bröd för. Tigga
ville han ej; — han hade dessutom svårligen därmed
vunnit annat än förargelse, ty för amerikanerna är det
förhatligt att gifva allmosor åt unga, friska människor.
Så återstod honom blott, då han nu nästan uppgifvit
hoppet att finna arbete någonstädes, intet annat än att
försöka sälja sina cigarrer. Hela partiet kunde det
ej komma i fråga att någon ville taga, men kanske
skulle det lyckas honom minutera ut dem, om han
endast funne en plats, där han kunde utbjuda sin vara.
Det stred mycket mot hans stolthet att börja stå i
ett gathörn och sälja, men nöden, den bittra nöden
dref honom, och vi veta redan, att nöden drifver hund
i band.

Det fördelaktigaste läget för sin cigarrhandel
tyckte Hans vara i grannskapet af hamnen. Här
vimlade det hvarje stund på dagen af arbetare, lastare,
sjåare, matroser och båtsmän, som förmodligen icke
just voro förvanda med fina och goda cigarrer. Också
kunde Hans med godt samvete berömma sin tobak.
Den var i själfva verket god, det var endast arbetet,
som var underhaltigt.

Han begaf sig alltså till hamnen och fann här
snart en passande plats, där han kunde fatta posto.
Han utbredde sin vara så fördelaktigt som möjligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free