- Project Runeberg -  Två berättelser /
61

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under tiden brusade tåget vidare in i vildmarken.
Ju längre dagen framskred, desto sällsyntare blefvo
alla spår af odling och kultur, och vid nattens inbrott
for man fram genom täta urskogar. Också under
natten framilade tåget, och först fram emot morgonen
stannade det vid den station, i hvars närhet herr Blunts
farm låg. Han och Hans stego ur och fortsatte sin
väg till fots. Efter en liten stund, just i
soluppgången, varseblefvo de farmen, och Hans såg litet
förvånad ut, när herr Blunt visade på ett tämligen långt
men af trä uppfördt hus och sade: »Här bor jag.»

Hans hade gjort sig en helt annan föreställning
om herr Blunts boningshus och ekonomibyggnader.
Visserligen hade han icke väntat sig ett palats men
åtminstone ett vackert, stort hus med flygelbyggnader
och stall, som man påträffar i alla tyska byar. Men
här var endast en lång, låg träbyggnad af stockar med
några gluggar i stället för fönster och täckt med
spåntak i stället för med tegel. I närheten syntes en sträcka
uppodladt land, hvilken var planterad med majs, och
där bredvid betade några kor och hästar på en äng.
En svinhjord tumlade omkring på ett annat fält, på
hvilket, som det tycktes, var satt potatis. Sedan såg
man ej annat än den täta urskog, som omgaf farmen
på alla sidor. Hela nejden bar en omisskännlig
prägel af ödslighet, enslighet och tråkighet.

»Nå, ni visar ju en min, som om ni bitit i ett surt
äpple», sade herr Blunt, hvilken skarpt iakttog Hans
och genast märkte, att denne ej blifvit synnerligen
angenämt Öfverraskad af sitt nya hem. »Det behagar
er icke här, eller hur? Nå, ni kan ju ej vänta att här
i urskogen finna stenhus och palats, som i New York,
men det oaktadt skall ni nog få se, att tiden kommer
att gå rätt fort här. Ni får nog med arbete för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free