- Project Runeberg -  Två berättelser /
77

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ägodelarna mellan dem. Och icke många dagar
därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for
långt bort i främmande land, och där förskingrade
han sin egendom genom ett öfverdådigt lefverne. Och
sedan han hade förslösat allt, värdt stor hungersnöd
i det landet, och han begynte lida brist. Och han gick
och gaf sig till en af inbyggarne i det landet, och han
skickade honom ut på sina marker att sköta svin; och
han längtade efter att få fylla sin buk med de
fruktskidor, som svinen åto, men ingen gaf honom. Då
besinnade han sig och sade: Hur många min faders
legodrängar hafva icke bröd i öfverflöd, och jag förgås
här af hunger! Jag vill stå upp och gå till min fader
och säga till honom: Fader, jag har syndat mot
himmeln och inför dig; jag är icke mer värd att kallas
din son. Låt mig vara såsom en af dina legodrängar.
Och han stod upp och gick till sin fader, Och då
han ännu var långt ifrån, såg honom hans fader och
varkunnade sig och lopp emot honom, föll honom om
halsen och kysste honom ömt. Och sonen sade till
honom...»

Så långt hade han hunnit med läsningen, då han
plötsligt blef afbruten. Dörren öppnades, och Hans
inträdde med upplyftade händer och af tårar
genomdränkt ansikte, kastade sig till sin faders fötter och
sade med osäker röst:

»Fader, min fader, jag har syndat mot himmeln
och inför dig, jag är icke mer värd att kallas din
son! Antag mig blott som en af dina ringaste
arbetare !»

Modern skrek högt till af glädje och förtjusning
och föll på knä bredvid sin son för att slå sina armar
omkring honom och kyssa honom; men hans far såg
allvarlig och sträng ut och skakade lätt på hufvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free