Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mil långs kusten söderut. Från landningsplatsen förde en
vagn mig öfver täcka, skogbevuxna höjder. Snart kunde jag
ibland löfverket på en hög kulle se det vackra herresätet
Billdal. Tre flaggor, den amerikanska, svenska och norska,
svajade rätt ut från tornets enda flaggstång. Det blåste
starkt, flaggorna vajade rakt ut, och stången böjde sig och
svigtade under sin tredubbla börda. Och hvem var det,
som däruppe på tornet viftade med näsduken till
välkomst-helsning, om icke själfvaste Viktor Rydberg?
Vi körde upp öfver den sandade gården; Viktor
klappade mig på axeln, och där stod hans intagande lilla hustru
på spiraltrappan samt hennes far och mor strax bakom
jämte en hel mängd slägtingar, som alla skyndade fram för
att helsa på mig.
Sedan satte vi oss till en präktig måltid. Det dracks
skålar för Amerika och Sverige, för gamla goda tider och
för allt möjligt annat, som man kunde tänka ut, och sedan
vi hela eftermiddagen mått som prinsar, ledsagades jag till
gästrummet, hvarifrån man hade utsigt öfver Billdals höjder
till den aflägsna sjön, som låg liksom slumrande i
månskenet.
Morgonen därpå vaknade jag i medvetande af, att
någon fanns inne i rummet. Ni må tro mig eller icke; där
stod en näpen flicka med en näpen sjalett på hufvudet och
höll på att tömma ut och in på fickorna i alla klädesplagg,
som jag hade med mig. Ni, min ärade läsare, skulle utan
tvifvel blifvit förskräckt, men jag blef endast påmind om
gamla goda tider. Den vackra flickan lägger portmonnä,
klocka, knif och nycklar på det runda bordet midt i
rummet och beger sig af med kläder och stöflar, men kommer
snart igen med dem väl borstade och blankade.
An en gång kommer hon sakta in med en karaffin
friskt vatten från brunnen och några flaskor seltersvatten,
som hon ställer på det lilla nattduksbordet vid
hufvud-gärden.
»Ah ja, det är rätt vackert i dag)), säger hon, ))vill
herr ministern hafva gardinerna uppdragna?))
Sedan går hon omkring i sakta mak, såsom svenska
husjungfrur pläga göra, ställer allting i ordning och kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
