Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sats till sin grannes höga fyrkantiga torn, som är bygdt af
högröd tegelsten.
Då man far norrut på Yettern, ser man länge den
stora blåa ladan, det röda tegelstenstornet och det väldiga
gamla slottet. Dessa tre byggnader från en försvunnen tid
resa sig som jätteverk högt öfver den nutida småstaden. I
sanning, »det fanns då för tiden jättar på jorden».
I den blåa klosterkyrkans sakristia finnas inneslutna i
ett relikskrin, öfvertäckt med röd sammet, de förmenta
qvar-lefvorna af den heliga Birgitta, den ryktbaraste qvinna, som
Sverige någonsin egt. Hon föddes i början af
trettonhundratalet, grundläde det frejdade klostret, omkring hvars murar
staden Vadstena växte upp, och blef kanoniserad i Bom.
Under hela sin långa lefnad hade den heliga Birgitta syner,
vid hvilka hon trodde sig tala med Kristus, jungfru Maria
och helgonen. Hennes uppenbarelser blef vo upptecknade
och fylla flera band, hvilka ha blifvit samvetsgrant
bevarade. I fråga om syner tyckes den heliga Birgitta vara
föregångare till sin store landsman Svedenborg.
Hon förklarar, att samtliga regler för hennes kloster
voro föreskrifna af Kristus själf, och efter denna förklaring
tjockes det vara något öfverflödigt, då man läser, att de
voro gillade af påfven. Den första regeln ålägger kyskhet,
ödmjukhet och frivillig fattigdom. Ingen medlem af
klostret kunde ega den ringaste penning eller ens röra vid
silfver eller guld, utom när det var nödvändigt för broderi,
och då först efter erhållen tillåtelse af abbedissan. Enligt
andra regler förtärde nunnorna den enklaste föda, fastade
tre dagar i veckan, voro klädda i den gröfsta drägt och
buro en kappa, som hopfästes på bröstet med en häkta af
trä. För att påminna dem om deras dödlighet stod alltid
en likbår vid kyrkdörren, och i närheten af klostret gapade
en öppen graf. Dit vallfärdade dessa fromma qvinnor
hvarje dag, och abbedissan kastade en handfull jord i
graf-ven, medan systrarna läste psalmer och böner.
Det tilläts ingen nunna att tala, förrän högmässan var
firad. All gemenskap med den yttre världen var afstängd,
med undantag däraf, att systrarna på vissa dagar kunde få
tillåtelse att från särskilda fönster och i en tredje persons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
