Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lång och smal. På ena sidan var en rad fönster, som vette
ntåt Mälaren; den andra var prydd med en serie historiska
målningar, sådana som man ser i Versailles. Ett långt
bord stod dukadt i midten af den smala salen.
Då vi inträdde, voro alla stolarna dragna från hordet.
Bakom hvarannan stol stod en lakej med en hand på
hvar-dera, och så snart vi intagit våra platser skötos stolarna
ledigt och lätt under oss. Konungen och drottningen
satte sig, så fort de kommit till sina platser, de andra
omedelbart därefter, allt som de hunno fram.
Konungaparet satt sida vid sida vid midten af bordet,
drottningen till höger om konungen. Två af prinsarne
sutto till höger om drottningen; den tredje prinsen,
öf-verståthållaren och de två hoffröknarna på konungens
venstra sida.
Midt emot konungen, på andra sidan om det långa
bordet, satt förste hofmarskalken, en ståtlig man, öfver sex
fot lång. Till höger om hofmarskalken satt japanske
ministern, till venster jag och till venster om mig
öfver-ceremonimästaren. Den plats, som anvisats mig, var således
midt emot drottningen. Bakom konungen stod hans jägare,
en storståtlig karl, klädd i en lysande, af silfver glittrande
uniform. Bakom drottningen stod hennes löpare.
Drottningarna af Sverige hafva nämligen sedan lång tid
tillbaka alltid haft en lakej benämnd löpare.
I den gamla goda tiden sprungo alltid löparne vid
sidan af den kungliga vagnen, när helst drottningen åkte ut,
och höllo jämn fart med hästarne. De goda karlarne voro
ock snabba att löpa. Man har ännu i dag en berättelse
om, huru i Grustaf d. IILdjes tid en löpare sprang från
Drottningholm till Stockholm — en mil — då
drottningen for till operan; hvarefter löparen, emedan natten var
kylig och han fruktade för att blifva styf i sina makalösa
ben, om han stod stilla, fortsatte att springa upp och ned
genom hufvudstadens gator, till dess operan var slut.
Sedan sprang han frisk, som en nötkärna, bredvid den
kungliga vagnen lika fort, som hästarne kunde trafva, tillbaka
till Drottningholm. Men nu för tiden står löparen på drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
