Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL VIII.
VALLEN.
(Ås
.?J|§ agten i Sverige är väl skyddad. Den står under
lagens hägn och ofta under en skogvaktares
nog-^31 granna tillsyn. Man kan ej taga sin bössa på axeln,
hvissla på sin hund och draga ut för att skjuta, hvad
| helst en lycklig slump för inom håll, såsom
bruket är hos oss amerikanare. Och likväl är gästfriheten
i Sverige så stor, att en främling, om han endast eger
vederbörliga introduktionsbref, får flere inbjudningar att jaga
på omsorgsfullt vårdade jagtmarker, än han kan efterkomma,
och han blir alldeles öfverhopad med vänlighet, hvart hans
vägar bära.
En sval septemberafton foro min vän v.
häradshöf-ding Axel Carlson och jag genom en lång, af dubbla
trädrader skuggad allé och åkte in genom grindarna, hvarpå
vår vagn rullade öfver en stenlagd gård samt körde fram
till slottet Vallens port. Herresätets egare, kammarjunkaren
Theodor Gyllenskiöld, mottog oss här, betjeningen tog hand
om vår packning och våra hundar, och åtföljda af vår
värd gingo vi till gästrummen genom en lång korridor
med golf af stora stenar.
Gamla sällsynta möbler prydde rummen; sängarna voro
behängda med vida draperier, och spetsgardiner voro
uppsatta framför fönstren eller rättare framför de stora
öppningar, som ledde till fönstren, ty Vallens stenväggar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
