Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXI.
EN HUMBUG.
Såren i Sverige är bestämdt en humbug. Den
28 Februari kunde jag på pilträdet å
Skeppsholmen skära af qvistar med redan utslagna
hvita hängen. I dag, den 26 April, gick jag förbi
samma träd, efter åtta veckors mellantid, men där sitta
alltjämt hängena, bredare och längre visserligen, men samma
gamla hängen, och ännu har ingen enda blädknopp visat
sig. Den 10 April lade jag märke till, att gräsplanerna
började grönska. Sedan dess har grönskan knappt visat
den minsta skiftning till ett bättre.
Under de två sista veckorna har det hela tiden blåst
skarp nordostvind. Vi tala om vårens otrefliga östanvindar
i Nya England. De äro som vestanlläktar från »Lyckliga
Arabien» i jämförelse med nordosten i Stockholm. Denna
stryker fram tvärt öfver Bottniska viken, omedelbart från
Finland och Norra Ishafvet, kall, genomträngande, skärande
till märg och ben. Det finns i den icke ett grand fuktighet,
intet af dimma eller mist; nej, den blåser torr, hvass och
skarp och — den blåser utan uppehåll. Den bränner i
halsen som eld och kyler kroppen allt igenom; alla få röda
ögon och gråta, så att det är ömkligt att skåda. Det
gif-ves intet skydd, ingen trefnad, ingen värme någonstädes
utomhus.
Sedan fjorton dagars tid fryser det hvarenda natt,
frosten tinar knappt upp midt på dagen, och torrt, kyligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
