Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig för att själf fatta posto; därefter hvisslade lian på sin
hund och så blef allt tyst — så tyst, som det kan vara
vid en solnedgång i en nordisk skog om våren. På
himmelen fanns icke ett moln, i luften icke en fläkt, men i
skogen klingade fågelsång än här, än där, än öfverallt
omkring mig. Klockan hade nyss slagit åtta; solen hade just
gått ned, och den klara himmelen glödde med en af guld
och purpur strålande färgskiftning, mot hvilken de mörka
trädtopparna framför mig aftecknade sig i sina dunkla, men
ståtliga spetskonturer.
Omkring en qvart efter solnedgången förnam jag hland
sångfåglarnes qvitter ett aflägset, men fullt tydligt
grymt-ljud, som upprepades två gånger i sänder och liknade det
själf belåtna grymtandet af en »nasse», som äter ur ett fullt
tråg. »Knarr, knarr! Knarr, knarr! Knarr, knarrb) Det
höres allt starkare och närmare. Det höres ofvanifrån, och
då jag nu blickar uppåt till venster, får jag se en mörk
fågel, som flyger emot mig öfver de höga trädtopparna.
Då den närmar sig, förnimmer jag en hväsande hvissling
efter grymtningen: »Knarr, knarr, hvist! Knarr, knarr,
hvist!.))
Jag hade god tid att bli färdig, lyfte mitt gevär i
sakta mak, då fågeln kom inom skotthåll, och fyrade af.
Den föll genom luften i en vacker båge död ned vid mina
fötter, och jag tog upp min första morkulla, skjuten på
»sträck», såsom man i Sverige benämner qvällsskyttet.
Sedan blef allt tyst igen, med undantag af skogssångarnes
aftonhymner, och vi stodo stilla, hvar och en på sin post,
i den vackra, dröjande nordiska skymningsdagern.
Ater och åter hör jag »knarr, knarr! knarr, knarr!»
ljuda ett stycke ifrån mig och därefter ett skott från någon
af mina kamrater samt en gång ett dubbelt eko genom den
stilla luften. Två gånger flög en morkulla förbi, jämt och
nätt utom skotthåll. Se’n förnam jag ett allt närmare
grymtande ljud. Nu höres hvisslingen.
»Knarr, knarr, hvist!» Hvar kan fågeln vara? Äter
ljuder alldeles intill mig »kuarr, knarr, hvist». Bestämdt
bakom mig. Jag vänder mig om. Öfver toppen på en
tjock tall kommer morkullan emot mig. Jag träffar henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
