- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
331

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ministern visste då icke, att Lila är rapportör?» sade
Josef.

»Nej, jag har icke förr än i dag vetat, att det fanns
en sådan kund i världen.»

Sedan dess har jag under lediga stunder sökt taga reda
på hvad som rör rapporterande hundar. Sådana förekomma
mest hland tyska »pointers» eller hos korsningar emellan
tyska och engelska; men äfven bland dylika lär man icke
finna mer än en dresserad hund på tjugu, som rapporterar.
Den ifrågavarande egenskapen är sällsynt inom den
engelska fullblodsrasen, ehuru jag sett några utmärkta
rapportörer af den typen. Det finnes också ej så få rapportörer
bland »setters» i Sverige, och man har sagt mig, att en
välbekant svensk idrottsman en gång dresserade ett par
Gror-don-setters så förträffligt, att när hundarne träffade på vildt,
den ene stod säkert, medan den andre kom fram och
rapporterade.

Man påstår, att en hund icke kan dresseras till att
rapportera: till rapportör, liksom till skald, måste man födas,
icke utbildas. För min del lutar jag dock till den
meningen, att hvilken hund som helst, som »ringar» vildt eller
af någon anledning lemnar sitt stånd för att göra ett
annat, kan dresseras till att rapportera, därigenom att man
hvisslar in honom, när han gjort stånd, och sedan
avanse-rar med honom till villebrådet. Rapportörer hafva mer än
ett sätt att göra sina meddelanden; icke alla hundar gifva
så klart besked, som gamla Lila. Somliga gå tillbaka,
endast tills de lyckas göra sig sedda, och återvända sedan
direkt till villebrådet; andra springa upp på en upphöjning eller
en sten och hoppa och vifta på svansen, tills jägaren nalkas.

Men att på ett eller annat sätt rapportera villebråd,
visar utan allt tvifvel en mycket högre grad af förstånd
än att stå orörlig på en fläck, vare sig jägaren är inom
synhåll eller icke. Och denna grad af förstånd värderas
behörigen i Sverige, ty där får man för en rapportör
betala en tredjedel mer än för en lika god hund, som icke
har den egenskapen.

Då nästa jagttid närmade sig, började jag se mig om
efter en rapportör och lyckades till slut få köpa en stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free