Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag stod Nero långt borta på ett vidsträckt,
upp-plöjdt fält. Han tittade sig om, och, säker på, att jag
såg honom, backade han några steg och försvann sedan ur
min åsyn helt plötsligt, som om det svarta fältet hade
uppslukat hans hvita kropp. Vi gingo fram mot det ställe,
där han sist hade synts, och efter en qvarts knogande
öf-ver den mjuka, upplöjda marken, steg munsjör Nero upp
ur ett torrt dike alldeles framför oss och återtog helt lugnt
sitt stånd. Då vi kommo fram till hunden, flögo två
kullar rapphöns upp; min vän sköt med hvardera pipan en
fågel i flocken till höger, och jag fick en dubblett i den
venstra flocken.
En hund, som kan rapportera, är mera fri och ledig
i sitt stånd; han liknar mindre en gjutjärnsstod och mera
en förnuftig varelse. Då Nero och jag avansera på en
löpande kull, spetsar han öronen, tittar på mig och
fattar situationen som ett menniskobarn, i det han gör stånd
än här, än där och, om det blir nödigt, ringar in
villebrådet emellan oss.
När Nero får slag, gömmer jag mig ofta nog för att se,
huru han går igenom sina rörelser. Varsamt framskridande,
styfnar han till ett säkert stånd och tittar sig därpå
omkring, först åt ena sidan och se’n åt den andra. Ingen
husbonde i sigte. Nu drager han sig långsamt baklänges från
ståndet, steg för steg, ett dussin steg eller så; därpå
svänger han omkring, listigt som en orm, smyger sig sen bort
och rusar ögonblicket därpå i full fart mot det ställe, där
han sist såg mig. Jag tager alltid emot honom med en
klapp på hufvudet och ett: »Bravo, Nero!» Han tyckes i
själfva verket genomgå en hel tankekedja ungefär som så:
»Här är villebrådet, men hvar är min husbonde? Ensam
kan jag icke uträtta någonting. Jag vet. Jag skall gå
och få upp honom, ty vi måste vara med båda två, för att
fåglarne skola blifva skjutna.» En sådan hund är mer än
en tjenare; han är ens kamrat och vän och fosterbroder på
jagten.
Det synes mig, som om det för amerikanska jägare
skulle vara en ögonskenlig förmån att hafva rapportörer,
vare sig på vesterns vidsträckta prärier eller bland österns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
