Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag läst af edra artiklar i våra tidningar, måste ni hafva många
vänner i svenska hem och hjärtan. Ej heller fruktar jag att göra
ett misstag, då jag beder er tänka er mig som en sann och
upp-riktig gammal vän. Fredkika Bremer.
P. S. Min adress är fortfarande Stockholm, ehuru jag kommer
att, om det så behagar Gud, för mina återstående lefnadsdagar vara
bosatt i mitt gamla fädernehem på landet, tre svenska mil från
Stockholm.
Tyvärr voro hennes lefnadsdagar räknade. Redan
innan hennes bref kom fram till mig, hade det vänliga hjärta,
som dikterade det, upphört att slå. Hon förkylde sig vid
jultiden, fick lunginflammation och gick stilla hädan sista
dagen af det gamla året, 1865, vid sextiofyra års ålder.
Fröken Bremer är utan tvifvel i Amerika mera känd
än någon annan svensk författare. Hon reste vida
omkring i Förenta Staterna och var en välkommen gäst vid
mången härd. Hon har skrifvit mycket om oss och vårt
land, och det kan sägas till hennes heder, att hon aldrig
hrutit mot gästfrihetens heliga lagar. Ingenstädes i
hennes arbeten finnes en rad eller ett ord, som kan gifva
rättmätig anledning till missnöje eller kan stöta eller såra
någon medlem af den stora, unga, förtroendefulla nation, hvars
gäst hon var. Hvilken aktningsvärd kontrast bildar hon
icke till många framstående författare af vårt eget kött och
blod på andra sidan Atlanten, hvilka vi mottagit med öppna
armar och öfverhopat med uppmärksamhet och vänskap!
Men Fredrika Bremer var ännu större som qvinna än
som författarinna. Hennes hjärta var rikt på kärlek för
hvarje mensklig varelse, och denna kärlek uppenbarade sig,
hvarhelst hon fick kännedom om en lidande varelse, som
behöfde tröstas, eller ett nödställdt hem, där hon kunde
sprida ljus och glädje. Hon tillbragte sitt lif med att göra
andra lyckliga, och helt visst får hon nu skörda hvad hon
utsått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
