Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en ganska intressant och brydsam gåtonppgift; och om
ni tror er om att kunna lösa den riktigt vid h vårten da
tillfälle, så var bara god och försök er på sjöfågelsjagt vid
den svenska eller amerikanska kusten eller på hvilket
annat ställe som helst för resten.
Somliga morgnar kommer ni att befinna er bra och
skjuta bra och kan känna er stolt däröfver, men följande
morgon skall blott alltför sannolikt öfvertyga er, att er
stolthet liknade det högmod, som »går till fall» — icke
för ejdrarna, utan för ert hopp att få skjuta dem. Och
dock är det icke, när allt kommer omkring, just den där
ovissheten, om ni kommer att skjuta som en hel karl eller
som en stackare, som ger »piffo åt jagten och till
dubbelt mått stegrar glädjen öfver ett lyckadt skott, om och
när ni gör ett sådant?
Om ett torde alla jägare blifva öfverens, nämligen att
man vid sträckskytte på sjöfågel får lof att hålla två gånger
så långt framför fågeln, som vid jagt på landtfåglar, och
det af två goda grunder.
Den första är, att dessa sträckfåglar flyga mycket fortare
än de fåglar, som vi pläga skjuta på land; några sjöfågelsarter
flyga från tio till tretton mil i timmen, således fortare än
något expresståg i världen.
Den andra är, att sjöfåglar, hvilka man ser öfver en
stor vattenyta, alltid äro längre bort, än de synas vara, så
att skottet behöfver längre tid för att nå dem.
Dessa reflexioner gjorde jag, medan jag en lugn
Aprilmorgon låg inkrupen i min skåre och blickade ut öfver
Östersjön.
Ett år har gått, sedan jag först satte min fot på
Lång-viksskär; nu är April månad återkommen och med den det
stora ejdersträcket mot norden, och jag är här för att möta
fåglarne, nämligen om de verkligen infinna sig. Men när
inga fåglar komma flygande, och man har fått nog af att
skåda långt bort öfver världens stora blåa böljande golfyta,
så kan man i min tanke icke hafva någon lämpligare plats
för sina reflexioner än det lilla skjul af stänger, vadmal,
hafstång och drifved, bakom hvilket man ligger, osynlig
för fåglarne. Jag vill just icke påstå, att reflexionerna all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
