- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
418

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yi kvilade dock en liten stund, tills det skymde på, frestade
då på att skjuta ut båten ock lyckades utan all fara ro
kem, medan skummet yrde öfver oss kela vägen ock frös>
så snart det föll på våra guttaperkakappor.

Morgonen därpå kom icke fru Sjöblom, med ljus i
handen, sakta in i mitt rum för att väcka mig. Den
tjutande stormen, som riste kuset, så att det knakade i
knutarna, angaf tydligt nog orsaken. Jag var glad käröfver,
drog filten öfver mig, så tätt jag kunde, ock vände mig för
att somna in igen.

När jag steg upp, hvilket skedde så sent som kl. sex,
voro fönstren frusna. Jag gjorde med fingret en öppning
i isen på rutan ock fick då se, att det smala sundet
nordost om viken delvis var tillfruset. Termometern — en
Celsius — hos Carlson’s, den enda, som fanns på ön, stod
på— 5,5. I sanning en treflig vårmorgon i dag den 14 April!
Nordoststormen tjöt ock härjade kela dagen. Jag tror
be-stämdt, att svenskarne skulle kafva kallat den en »blizzard»*,
— om de blott känt till det ordet. Hvar ock en, som
kan, håller sig inom kus.

Öfver mitt kufvud kör jag det regelbundet
återkommande slamret ock dundret, som väfbommen gör, då
Ingeborg, arbetande med känder ock fötter, väfver tyg till
sommarkläder åt sin mor ock sig själf. Hon tyckes föra ett
slags opposition mot stormen. Hå ock då visar sig på
klipphällen någon arm anka till öbo, omsvept ända upp
till ögonen med ytterhalsdukar, ock med händerna
instoppade i stora kvita muddar, med två tummar, en på kvar
sida, hängande ut, som öronen på en mulåsna; eller också
passerar en qvinna, med samma slags mulåsnemuddar ock
en svart yllesjal knuten om kufvudet, så att endast ögonen
äro synliga mellan vecken — snarlik ett fruntimmer från en
turks harem. Men de kila qvickt inom kus igen, ock den
vackra våren lemuas ensam utom kus med sin nordost.

Höljande morgon gaf mig full ersättning. Tinden
kade gått tillbaka till nordvest, ock fastän det blåste skarpt
ock termometern ännu stod vid — 5,5°, tog jag med mig

* Härmed förstås i Norra Amerika en kall, genomträngande stormby,
synnerhet föreDad med häftigt snöglopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free