Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af skörden från landet. Öboarne få nn dubbelt af det
senare, ty äfven hvarje vår göra de en resa in i Mälaren
och föra till bönderna vårfångsten; men åkerns arbetare
hafva då intet att betala med, hvarför båtlasterna
godt-skrifvas djupets arbetare, och vid sin höstfärd få dessa så
mycket säd, att det förslår till att betala både vårens och
höstens laster.
Strömmingen bytes med råg efter en viss
beräkningsgrund, som fastställes efter årets priser. Det förekommer
inga mellanhänder, inga agenter, ingen frakt, ingen
kursförlust, inga magasinshyror, inga läckager, inga provisioner,
inga hamn- och broumgälder eller andra »Gelder». Det är
en ursprunglig, klar och enkel byteshandel och öboarne
få i säd och potatis, hvilka de icke kunna odla på sin
klippa, fulla värdet af hvarje strömming som från sjöns
öfverflöd fallit i deras nät.
Sedan komma stor lustighet och glada festligheter,
med bord, öfverfulla af goda saker, och musiken från en
fiol eller dragharmonika och dans och den trefligaste dagen
på hela året. Man håller på hela natten, och då morgonen
är inne, kasta öboarne loss och segla utåt sjön med
full-lastade båtar, lätta hjärtan och förnöjda sinnen.
Men vi återvända till alfågeln. Johan Sjöblom säger,
att orsaken, hvarför han icke ftyger inåt, är, att vi haft
en mild vinter och fåglarne egt mycket att äta. ))Se, när
vi hafva en isvinter och det är fruset långt ute i sjön,
föder sig alfågeln långs kanten af isen, allt efter som den
smälter, och flyger in i skärgården, så fort det blir öppet
vatten; men nu äro fåglarne feta och lata. Yi kunna
icke få något trefligt med dem, om det ej blir en dimmig
morgon. Då blifva de förvillade och flyga hvar som helst,
rätt öfver mitt hus lika väl som annorstädes.»
En dimmig morgon kom slutligen, och Sjöblom och
Carl Westerlund rodde mig ut till en liten klippa,
»Gås-grundeb), hvilken låg midt i ett sund, som från hafvet
leder in till skärgården. Karlarne byggde en skåre åt
mig, satte ut vettarna, drogo upp båten på bortre sidan
af klippan och lade sig ned där. Dimman insvepte oss
»tjock som hafregröt» — icke en enda klippa af alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
