Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gräsand, i det hoppet, att tout ensemble skulle få utseende
af svärtor; och äfven om det icke lyckades, voro vi
ändå ej utan hopp, ty »svärtan är en mycket dum fågel»,
sade mitt orakel Frans, »och hon kommer till hvad som
helst.»
En naturlig urhålkning i klippan, med ett bröstvärn
af två drifstockar framför, tjenade oss till skåre, och vi
hade knappast sträckt ut oss helt beqvämt därinne,
förrän en svärthane kom flygande genom den guldskim rande
morgonluften. Jag sköt honom »mellan himmel och jord»,
och han föll ned i stilla frid bland vettarna. Därnäst
flög en alfågelhane nyfiket fram, sökande efter sällskap.
Han fann det vid sidan af svärtan. Två grisslor kommo
surrande fram, och jag sköt dem med högra och venstra
pipan.
Sedan bommade jag på en grissla med högra pipan,
men fick henne med den venstra. ]STu kommo tio svärtor
flygande på ett ojämnt, ostadigt sätt, som ytterligt förvirrade
mig, och jag sköt icke. Ett par skiljer sig från flocken,
flyger rakt på oss och kretsar rätt öfver våra hufvud,
icke tio fot ofvanför, med ett förskräckligt flaxande, i det
vingarna tycktes nästan snudda vid våra öron. Som jag låg
på sidan, kunde jag icke skjuta öfver hufvudet; men
resande mig upp på knäna, knäppte jag paret med högra
och venstra pipan, innan fåglarne kunde flyga ur skotthåll,
och häröfver blef Fridolf så förtjust, att han klappade mig
på axeln och utropade: »Nu har Ministern skjutit som
en karl!»
Klockan var nu tre qvart på fyra. Yi sutto och
pratade i vårsolens sken till klockan sex, men ingenting kom.
Då plockade vi upp våra vettar. Medan vi höllo på
härmed, visade sig vettflocken, som alltid brukar komma vid
den tiden. Nu var det ett dussin alfoglar. De foro förbi
två gånger, men båten skrämde dem, så att de förblefvo
utom skotthåll. Sedan flögo tre lösdrifvare förbi långt
bort, just som vi togo in de sista vettarna af vår vackra
komposition.
Det var intressant att undersöka vår svärta — Anas
fusca — då vi rodde hem. Hanen är en stor svart fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
