Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland dem, som kommo ombord, upptäckte jag till min
glädje mina stockholmsvänner kabinettskammarherren Dardel
och hans vackra dotter Amelie.
Vi svängde rundt omkring kyrkan, lemnade så elfven
och ångade ut på sjön Siljans vida yta. Stränderna af
denna sjö äro hvarken branta eller höga. Låga berg,
hvil-kas toppar krönas af skog, stiga liksom sakta upp öfver
vattnet. På deras sluttande sidor äro öfver allt
kringströdda små odlade sträckor i qvadrat-, triangel- och
parallelogramform i olika färgskiftningar. Allt är lugnt, fridfullt
och landtligt, och den luft, man andas, liksom inbjuder till
hvila. Vi foro in i sjöns stora östra vik och lade till vid
Rättviks kyrkoby.
På sjön Siljan märker man, att Norge icke är långt
borta. Hästarne, som komma traf vande ned till kajen, äro
små, stubbade och pony-lika, och deras manar, klippta i
form af en cirkelbåge, till hvilken halsen bildar kordan,
resa sig i vädret som rygghåren på en arg hund. Husen
hafva en öfverhängande andra våning, roddbåtarna äro långa
med smal akterstäf och både i fören och aktern högt
uppstående som vikingadrakar, och då vi åter segla ut på öppna
sjön, se vi bergen resa sig allt högre och högre i norr och
vester mot de norska fjällen.
Det fanns ombord en lång och skranglig gammal tyskr
som ådrog sig en mindre behaglig uppmärksamhet genom
att oupphörligt falla in, då någon prisade en vacker
ut-sigt: »Es giebt viel schöneres in Deutschland.»
Den gamle teutonen hade något, som påminde om en
elgtjur, och min vän Dardel, hvilken är artist likaväl som
hofman, tog af den ranglige tysken en skiss, i hvilken han
så beundransvärdt väl träffat hans elglika uttryck, att man
genast tittade efter det par horn, som skulle hafva skjutit
ut från hans panna.
Vi seglade förbi den stora Sollerön — »Siljans öga»
— och på en tid af dygnet, då det öfverallt i Förenta
Staterna skulle hafva varit mörkt, slingrade vi oss igenom
en trång bugtande ränna, som var utprickad med pålar,
och lade till vid Mora by. Som solen ännu stod högt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
