Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
himlen och dagen var vacker, gingo vi efter supéen ut att
promenera.
Gående utmed släta fält, ungefär en half fjärdingsväg,
kommo vi till en allé, vid hvars ände stod en liten vacker
byggnad af huggen sten, utan fönster, men upplyst
ofvan-ifrån genom ett orneradt monitorsformigt tak. Den har
endast en våning och tager ej större plats än en
bondstuga. En tillsyningsman, boende i ett hus nära intill,
vände om nyckeln i låset och slog upp de massiva
ekdörrarna, hvarpå vi trädde in i den lilla salen.
På midten af stengolfvet lyfte vår ledsagare upp ett
par trappdörrar, och vi nedstego, en i sänder, i en liten
stenkällare om ungefär åtta fots golfyta och sex fots höjd.
I detta lilla hål gömde den duktiga bondqvinnan Margit,
Tomte Matts Larssons hustru, den store Gustaf Vasa, då
de danska soldaterna voro nära att spåra upp honom, och
ställde med en qvinnas snarfyndighet ett stort kar fyldt
med julöl, som hon nyss bryggt, Öfver trappdörren, hvilket
alldeles dolde den för de snokande danskarnes ögon, när
de ett ögonblick efteråt inträdde.
Väggarna till den lilla källaren äro murade med grofva,
kullerstenar, lagda den ena på den andra utan bruk
emellan och uppstaplade lika huller om buller, som
stenmurarna å en farm, belägen på en backsluttning i Nya
England. Taket utgores af ett tegelhvalf, muradt med cement.
Vår ledsagare omtalade för oss, att hela källaren stod
alldeles, som den var, då Margit stoppade ned Gustaf i
densamma, och jag förmodar, att detta är sannt, hvad de
grofva stenarna angår; men det hvälfda tegeltaket är
sådant, som ingen bonde under det sextonde århundradet
någonsin byggt, och ehuru ett och annat gammalt datum
var inhugget i teglet, hör detta otvifvelaktigt till en mycket
senare tid, än den förste Vasas, en tid, då källaren hade
blif-vit ett historiskt minne, och ett bemödande gjordes att
bevara den.
Vi betraktade de taflor, som hängde på murarna. En
af dem föreställde den händelse, till åminnelse af hvilken,
monumentet blifvit bygdt. Gustaf, som har en
vedhuggares yxa i handen, håller just på att stiga ner i källaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
