Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till minne af Fredr. Wilh. Pipping af B. O. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herama från Sachsen, och till hans son med samma
namn, död 1818, hvarmed den vidlyftiga och för
Finlands fattiga litteratur och dess boktryckare i
for-dna dagar så upplysande afhandlingen slutar; vidare
den under tiden 1859 meddelade kortare avhandlingen
,,Bidrag till en historie om Gymnasii boktryckeriet i
Wiborg11, det tredje i ordningen i Finland, 48 pagg.
8:o, samt hans 1858—1862 meddelade »Historiska
bidrag till Finlands Calendariografi“, tre stycken,
inalles 294 pagg. in 8:o, och slutligen hans i sena
ålderdomen vid 88 års ålder författade, nästan
rörande historiska afhandling „Om hjelten i sorgespelet
Daniel Hjort“, också en litteratör i sitt slag,
meddelad 1866, nägot år före Pippings död d. 28
Januari 1868.
Nu vill jag först efter föregående inledning
komma till mitt egentliga ämne, som är att omtala
en kanske redan af de flesta samtida bortglömd
tilldragelse i Pippings lif för mera ån tjuguåtta år sedan
neml. d. 14 December 1803, då tillfälligtvis den första
landtdagen i Helsingfors var samlad, som blef en
hedersdag för den åldrige hedersmannen och kastade
ett vackert sken på hans lefnadsafton, säkerligen
skänkande honom tillfredsställelsen af on ej
förgäfves använd lång arbetsdag. Då jag var en af de
mest intresserade deltagarne i den festliga hyllningen
denna dag till F. W. Pippings ära, så anmodades jag
af Helsingfors Dagblads redaktion att meddela en
notis derom i sagde tidning, hvilket jag ock gjorde
i följande dagens nummer, och var den så lydande:
„En i vårt land sällsynt festlighet ägde i går f. m.
rum i donna stad, en hyllningsgärd åt en hög och
vördnadsvärd ålderdom af många yngre genorationor. Herr
statsrådet ocli riddaren, f. d. professoren och
bibliothe-karien Fredrik Willidin Pipping fyllde nomligen denna
dag sitt. äUaliottde år.
Redan för en tid sedan hade inom
tjenstemanna-personalen vid härvarande universitatsbibliothek, som
intill sednaste tid stått i en nästan daglig beröring med
den gamle, outtröttligo vetenskapsmannen, den tanke
uppstått, att icke låta denna födelsedag gå lika
oför-märkt förbi, som sä mången annan. Och i sanning icke
ofta erbjuder sig ett sådant tillfälle, som detta, att
offentligen betyga sin djupa aktning för en lika så värdig
representant af en längesedan förgången tid som af
samtiden, hvars medborgerliga och litterära verksamhet
omfattar mera än ett halft sekel. Tanken att fira denna
dag medelst någon lämplig hedorsbevisning åt den åldrige
vise ifrån Aur as strand och tid vidgade sig småningom
i allt vidare kretsar, tillochmed utöfver de akademiska.
Sålunda förenade sig i går icke allenast alla här i
Bta-den antingen stadigt eller tillfälligtvis vistande såväl
f. d. som nuvarande tjenstemftn vid
univorsitetsbibliothe-ket, till ett antal af några och tjugo personer, utan ock
alla såväl vid universitetet anställde som andra
filosofie-magistrar af 1832 och 1836 års promotioner, vid hvilka
begge Btatsrådet Pipping fungerade som promotor, likaså
ett antal af några och tjugo, hvaribland en mängd
landt-dagsmän af isynnerhet prestast&ndet, samt dessutom
flera äldre och yngre akademiska lärare m. m., till att
underteckna en lyckönskningsadress på latin’), författad
af prof. Edvard af Brunér, deri förnämligast framhöllos
den åttioåriges stora förtjenster om finska universitetet,
dels som lärare och trognaste vårdare af dess bibliotliek
i mera än trettio år, dels som dess mångårige utmärkte
nitiske styresman, samt slutligen hans intill denna dag
oafbrutna lärda forskningar. Kl. 10 f. m. aftågade de
församlade till statsrådet Pippings boning, der professor
F. L. Schauman i varma ordalag tolkade alla närvarandes
känslor af sann högaktning för statsrådet, samt
innerliga lyckönskan, hvarefter svenska verser”), författade
af prof. Z. Topelius, afsjöngos af en dubbelqvartett
sångare af studentkorpsen. Djupt rörd framförde herr
statsrådet i några enkla ord sin tacksamhet för denna
vänskapliga hyllningsgärd. Slutligen framträdde
landtdags-mannen Antti Puhakka, derom anmodad, och uppläste en
af honom författad finsk runopoem ***), tolkande den skuld,
i hvilken äfven den genuint finska litteraturen står till
statsrådet Pipping, för all den omsorg han egnat alla
dess bibliografiska skatter, så stora, som små. — En
timme sednare kl. 11 uppvaktades statsrådet Pipping,
såsom f. d. chef för ecklesiastikexpeditionen i kejs.
senaten för Finland i fjorton års tid, af de fleste
ledamöter af presteståndet vid landtdagen, anförde af sin
talman erkebiskop Bergenheim.
Till ofvanstående må ännu ett par tillägg
göras, måhända af intresse för mången.
Underteck-narene af den latinska adressen voro inalles femtioen,
bland dem voro 22 antingen f. d. eller ännu anstälde
•) Tryckt hos J. 0. Frenckell & Son, i patent folio.
") Tryckta på Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri,
4:o, och i typografiskt afaoondo kanske det utmärktaste
i den vägen, som derint.ill lemn.it, pressen i värt land. —
De sä vackra verserna pä melodin: „Ren uppä tidens mörka
vägor“ förbjuder oss utrymmet att här meddela.
”*) Tryckt hos J. Simelii arfvingar, 8:o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
