Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den sednare kunde icke återhålla en blick af förakt,
som hon kastade på Telepnoff.
Denne kände blicken såsom ett dolkstyng, och
en djup bitterhet tog alltmera öfverhand i hans inre.
«Jag skulle just önska«, sade han, «att få se hur den
stolta fregatten, som släpade oss såsom fångar
omkring vågorna, den som förstörde er Naduckta, baron
Reinhold, bröt af sig bogspröt och styre mot vår
strand. Jag skulle gerna emottaga kapten Sjöstjerna
1 mitt hus på samma vilkor, hvarunder jag befann
mig såsom hans gäst. Man bör vedergälla lika med
lika.«
Fröken Natbalias kinder syntes öfverflugna af en
högre rodnad. Men hon teg och lemnade rummet.
Telepnoff insåg att han icke längre kunde vara en
gerna sedd gäst på stället. Han tog derföre afsked
och aflägsnade sig.
Då han gått, sade baronen till sin son:
«Telepnoff har i dag varit en olycksfågel. Har han talat
sanning, ve oss! Skall det kunna gå så längt, att vår
styrelse anbefaller så nedriga medel mot våra fiender,
som att släcka fyren? Det blir i sanning tungt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
