Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverraskade ryssarna, som inom några sekunder voro
afväpnade. Segern var vunnen utan blodsutgjutelse
och inom en minut.
Då Sjöstjerna inträdde i tornsalen, uppgaf
fyrvaktaren ett glädjerop. «Han är här igen!« utbrast
han. «Det är han, min herres sonl«
«Det är besynnerligt«, sade Sjöstjerna, i det han
såg sig omkring, «att andra här tyckas veta om mina
hemligheter mer än jag sjelf. Hvad är din mening,
gamle man? Det är andra gången jag hör dig känna
igen mig. Hvad menar du? Hvar har du sett mig
förr? och hvarför kallar du mig din herres son?«
Den gamle utsträckte, darrande af rörelse, sina
händer emot honom: «Jag känner igen hvarje
ansigtsdrag. Ni år lik honom. Ja, ni är Adolf Sjöstjernas
son.«
«Du har nämnt min far«, sade Sjöstjerna och
trädde honom närmare. «Säg fort, har du kännt
honom? Har du kännt min mor?«
«0, min Gud!« utropade den gamle, medan de
gråa ögonhåren fuktades af tårar. «Ja, ni är min
herres son! Och hans fru, skulle jag icke hafva sett
den milda engeln, er mor, min unga herre! Ja, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
