Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyst er i denna stormiga natt, så dör jag nu med
dubbel glädje.«
«Ja, ljuset från denna fyr bar ledt mig och
hela svenska flottan«, yttrade Sjöstjerna. «Hade den
icke lyst oss, så hade vi troligen stött på, emedan
vi då skulle sökt den längre i söder.«
Då upprätade den gamle hastigt sin gestalt, och
ett underbart leende framträngde på de
marmorhårda dragen. Han slog den unga sjöofficern kraftfullt
på axeln och utbrast: «Herre, då har jag på mina
gamla dagar likväl gjort mitt fädernesland en
hederlig tjenst, och den må vara min sista i lifvet.«
«Välan«, sade Sjöstjerna, «följ mig nu på min
fregatt! Jag har hört hela förhållandet med grefvens
anslag.« — En skarp och föraktfull blick flög till den
häpna och tysta äskådaren grefve Telepnoff, der han
stod afsides vid ett fönster — «och liksom jag tagit
soldaterna tillfånga, så tar jag baron och dem jag
finner för godt af hans folk. Också dig, gamle
Stolpe.«
«Nej, herre«, sade fyrvaktaren, «jag har sagt er,
att gamle Stolpe lefvat nog. Nu är eden löst,
derföre måste han dö; ty mins, berre, att den skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
