Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - I. Främlingen från fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMLINGEN FRÅN FJÄLLEN 11
Karl hade så brått att öppna sitt brev, att han ej
gjorde sig tid att sätta sig. Elden i spiseln hade nästan
slocknat, men han såg gott ändå, vad brevet innehöll:
Min allra käraste vän på jorden!
All lycka och glädje tillönskandes dig, sänder jag dessa rader med
Rimpi, då han av min far skickas i särskilt ärende till din far. Jag
är vid god hälsa, önskandes dig samma Guds gåva; och min glädje
saknar alla gränser, enär brevet från min far just är en anhållan från
honom att vi få vara välkomna till eder i pingst, far och jag. Det
gör mig nästan ont om honom, att han skall nödgas färdas en så lång
sträcka till häst, vilket lär bli mödosamt nog för honom, men å andra
sidan ser jag däri en Nemesis, ty i julas, då slädföret var så utmärkt,
voro alla mina böner att få hälsa på eder förgäves. Häruppe är det
redan vår; lövet har slagit ut, och fåglarna sjunga, och med dem
gläder jag mig så innerligt i tanken på att snart få träffa dig, mitt hjärtas
efterlängtade vän. Gud skydde dig för alt ont och skänke dig frid
och hälsa!
Din i döden trofasta Magnil.
»Mor. kära mor», utbrast Karl med av glädje
genom-bävad stämma i det han såg upp från brevet, »Magnil och
farbror Berghemius komma hit i pingst!»
»Jag hörde det av far», svarade prostinnan. »Jag hade
ej tid att vänta på dig för att få min nyfikenhet
till-fredsstäld. utan måste in till far. Du har visst läst brevet
flere gånger, och kärt måtte det vara, ty du har varken
hört eller sett... Ja, det var då en stor glädje, som den
här ynglingen bringade oss. Kom barn och få lite att
äta! Vi glömma ju alldeles av dig.»
Rimpi satte sig fram till bordet.
»Ät dig nu riktigt mätt, barn. Jag måste ut och taga
reda på Gölin, som vart så rädd för dig och isynnerhet
för din långa rägnrock, och nu visst blyges för att gå in.»
Karl gick in till fadern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
