Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
I likhet med de alra fleste prästmän på sin tid var
Karl även kunnig i sjukdomars botande. Läkemedlen
voro enkla — vatten och örter. Snart hade han
upptäckt, att modern hade ett svårt sår i bakhuvudet. Detta
var således orsaken till medvetslösheten.
Denna ville ej giva med sig, trots den bästa
behandling. Slutligen slog hon dock upp ögonen.
»Mor, kära mor, du är hos mig», sade han ömt,
smekande henne om kinden.
Hon stirrade på honom med ett frånvarande
uttryck.
»Isak!» skrek hon till, och så slocknade blicken igen.
Fadern! Ja, varest var han? Gossen hade ju endast
talat om modern, och denna hade nu upptagit såväl
hans arm som sinne så fullständigt, att rum ej givits
något annat. Hans blod nästan stelnade. Men det var
dock endast en stund. Han skulle ju vara stark!
Sedan han ägnat modern all den vård som
omständigheterna medgåvo, lemnade han henne i stillhet för
att låta naturens självläkekraft värka.
»Hur är det med far?» sade han viskande till Gölin.
Flickar såg på honom med en min som hade hon
ej förstått honom. Han upprepade därför sin fråga.
»Vet då icke pastorn ...»
»Död!» snyftade han till, i det han sjönk samman.
»Nej, nej...», svarade flickan.
»Var är han då?»
»Jag vet ej.»
»Berätta mig så utförligt du kan, huru denna olycka
gått till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
