Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XX. Bondehövdingen i prästrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDEHÖVDINGEN I PRÄSTROCK
197
»Jag ville be pastorn att njuta lite vila. Vi bero
alla av er styrka och rådighet, och därför är jag så rädd
att ni tager er för hårt. Och pastorn kan väl ingenting
företaga förr än prostinnan vaknat.»
»Tack, barn! Om du kan lova mig, att du ej somnar,
skall jag värkligen gå till vila en stund», svarade Karl.
Han var ej det ringaste trött, men han visste, att han
framför sig hade ansträngningar, vilkas vidd han ej
kunde mäta.
»Nej, jag skall ej somna.»
»Och om mor vaknar eller folket från Bodsjö
kommer, skall jag genast väckas.»
»Jag förstår.»
Strax på förmiddagen kommo männen från Bodsjö.
Kvinnorna hade anbefalts att kvarstanna, ehuru åtskilliga
av dem velat följa med.
Karl hade väckts av Qölin så fort bodsjömännen
syntes. Han skyndade emot dem och bad dem att, då
de besett prästgårdens ruiner, samlas i en stor, en smula
avsides belägen lada, som han utpekade för dem.
Det var hans hopp, att modern skulle vakna, så
att han av henne kunde få någon bekräftelse på sina
förmodanden. Men hon sov altjämt, och slutligen måste
han samla bodsjömännen.
Han berättade från sin tillfälliga talarstol, bakom
vilken standaret var upprest, om moderns tillstånd samt
vad han fått veta av Oölin och Gullik. Och så
fortfor han:
»Det är självklart, att danskarne anstiftat denna
ogärning. Oavgjort är däremot, huruvida värktygen varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
