Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXIII. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
ensamma däruppe i sina stugor i ödemarken, där de
aldrig sågo några andra levande varelser än skogens
vilddjur, då dessa hade sina vägar förbi... När våren kom,
sådde de och om hösten skördade de. Så skulle de
tröska. Men slagan får, som vi veta, ingen fart då man
ej får tröska i takt, d. v. s. då tröskarne äro två, tre
eller fyra. Då, som av en tyst överenskommelse — ty
de bodde ett gott stycke från varandra — började de,
där de höllo till på var sin loge, tröska i takt. Det
var två hjärtan, som förstodo varandra utan ord; utan
att ens se varandra. Och det berättades, att sedan de
tröskat en stund, kastade de på samma gång från sig
slagorna och lupo i varandras armar och gräto.»
Hon lutade sig ner mot hans axel.
»Det är något annat, jag skulle tala om, men jag
har ej lätt för det sedan du berättat om farbror Rahms
häktning och om vilken som värkligen anstiftat all den
olycka, som gått över er där hemma.»
»Du har sett fru Karin?»
»Ja »
»Hon har varit här?»
»Ja.»
»Sökte hon din far?»
»Nej, mig.»
»Dig ?»
»Just mig. Hon kom en dag, då far var borta. Hon
var till häst och satt lika säkert i sadeln som en karl.
Hon var fint klädd, men det var något oordnat över
dräkten, och hon gick liksom i sömnen. Detta
tillsammans med hennes egendomliga utseende gjorde att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
