Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXIII. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
skog". Jag hittade så väl, ty mitt hjärta visade mig vägen.
Jag kände ej nattens kyla, ej rägnets piskande, ej att
trädgrenarne slogo mig i ansiktet — så glad var jag
att få komma till honom... Och då jag kom till honom,
så fick jag se och höra, att han ej var någon riddare.
Det var djävulen, som tagit riddaregestalt. Men jag
vart icke rädd utan blott vred, och jag stötte min dolk
i hans hjärta, så att han dog. Ser ni, att det är
djävulsblod? Det är nästan svart. Människoblod är rött.»
Hon tog fram en tveeggad kniv, som var blodig,
vände den på alla sidor och skrattade vilt. I denna
stund var hon hemsk att skåda. Jag förstod, att hon
var vansinnig.
»Jag kommer aldrig att få någon ro», fortfor hon.
»Det blir mitt straff. Jag vet icke, huru många
oskyldiga få lida för mig, men ju flere dessa äro, dess
hetsigare blir min irrfärd. Nu ville jag be er att tala om
altsammans för fångvaktarens bödlar, så att de låta
honom fä leva. Icke för att mitt straff skall bli mindre,
ty jag förtjänar ingen miskund, men han är ju oskyldig,
och varför skola de döda honom? Och om ni träffar
någon annan av dem, som lidit för min skull, så tala om,
att det var djävulen, som tog min hamn, då jag gjorde
alt det onda ...»
»Men vem är ni då?»
»Jag är domprostinna i Trondhjem.»
»Ni är sjuk. Stanna här, skall jag vårda er.»
»Jag sjuk!» Och hon skrattade så, att en rad af
vita tänder lyste... »Ser ni, jag kom hit därför att det
var en gammal kvinna, som sade, att ni kunde mer än
de andra?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
