Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXV. I midsomartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
Karl hörde icke riktigt vad det var förr än
guvernören kom till:
»–-— och då eder fader prosten Isak Olof Al-
stadius lemnar detta jordiska, skall ni efterträda honom
såsom kyrkoherde i Revsunds pastorat...»
Guvernören lade nu ner papperet i skrinet, låste
igen detsamma, lade nyckeln på locket och gav tecken
åt pågen att överräcka det åt Karl.
Med en lätt bugning trädde guvernören därpå
tillbaka.
Karls läppar rörde sig, men han förmådde
ingenting säga.
Prosten satt i sin länstol framme i koret. Han
vinkade åt Olof Olofsson i Sund och kyrkovärden i
Bodsjö, som flyttade honom intill altarskranket.
»Underliga ting ha vi skådat och hört i dag», sade
han. »Ljuft var det för mig att som Kristi tjänare få
lägga min sons och hans bruds händer samman. Innan
hon förstod det, var hon mig så kär som en älskad
dotter kunde vara ... Min hustru och jag fingo ej någon
annan. Att se dem under pällen och att få lysa
välsignelsen över deras unga förbund var den största
högtid mitt gamla hjärta drömt... Och nu kommer så
mycket annat — framför alt det, att när min stämma tystnat,
skall min sons röst fylla de gamla valven där hemma
med Jesu lärdomar och Jesu pris... Nu kan jag när
som hälst säga med gamle Simeon: ’Herre, nu låter
du din tjänare fara i frid, ty mina ögon ha sett din
salighet’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
