Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Det blodröda brottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET BLODRÖDA BROTTET
315
»Jag förstår att han är döende. Får jag komma in nu ?
Jag vili inte förlora en enda minut av den tid, han har
kvar.»
»Gå in. Men lugn bara.»
Hon gled in och sjönk ned på stolen vid sängen,
i vilken han låg avklädd.
»Stackars min gosse! Har du mycket ont?»
»Nej, inte nu.»
»Men då du fick sparken ? Jag förstår... Han bör väl
inte tala mycket, doktor?»
»Nej, hälst ingenting als. Men sova.»
»Sov då, min gosse. Jag skall sitta vid din säng,
torka bort svetten från din panna och upphostningarna
från din mun, så att du får ligga riktigt stilla. Ty då
blir du fort bra. Och så, vad som än hänt och händer,
så kom ihåg, att far och mor äro glada åt sin gosse.»
Fadern och doktorn avlägsnade sig. Om en stund
hade Ejnar slumrat in med sin hand i moderns, såsom
då han var en liten, liten pilt.
Vid tiotiden på aftonen vaknade han. Det var mörkt
i rummet.
»Mor lilla, är du här?»
»Ja. Vill du, att jag skall tända ljus?»
»Tack!»
Å, vad han såg blek och avfallen ut! Vad livet
ändå är sprött och skört!
»Nu skall jag lägga på dig ett nytt omslag.»
»Det behövs inte mor. Jag kommer att dö i natt.»
Hon fick tårar i ögonen.
»Det är inte för att jag skall dö, mor, utan för att
jag gör far och mor en sådan sorg. Bed far komma in.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
