Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Mannekängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEKÄNGEN
327
August fann snart, att en stor del av
krigstjänst-övningarna mera var att skratta åt än harmas över. Men
så en dag blev det bajonettfäktning.
En utsliten uniform var uppstoppad med hö. Mot
denna kommenderades anfall. De flesta av beväringarna
togo det som lek. Andra funno övningen obehaglig,
och det hela bar en matt prägel.
Det såg också kaptenen, som kom för att iakttaga
övningen.
»Det är», förklarade han under många svordomar
och grova tillmålen mot beväringarne, »ingen fart i
arbetet. Ni ha ingen fantasi! Ni måste föreställa er, att ni
ha en värklig människa framför er, en främmande hund,
en vit djävul, såsom kineserna så expressift beteckna
europeiska fiender. Han skall vara dömd, när någon
av er får tag i honom!»
Näste man tog anvisningen ad notam. Han stack
bajonetten i mannekängens mage, vred om den och
ryckte ut den häftigt.
»Mycket bra!» sade kaptenen.
Uppmuntrade av bifallet fortsatte de övriga på
samma sätt, så att höet välde ut ur mannekängens mage,
och hö och trasor blandade sig med varandra. Och då
en beväring slutade med att bearbeta mannekängens
huvud med gevärskolven, hurrade kaptenen.
Beväringarne, som gladde sig över varje tillfälle att få ta sig
någon frihet, instämde i hurraropen, vilket upptogs helt
nådigt. Det var ju ett utslag av krigaranda!
August kom aldrig i tur att använda bajonetten, och
glad var han. Hade han blivit kommenderad därtill, skulle
han måst vägra att lyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
