Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - En tvekamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
SAXON: UNDER FR EDS B A iVÉRET
idén skall kunna realiseras. Och det skall i afton stå i
tidningen med mitt namn och alt.»
Haneberg mönstrade henne. Hon plägade ofta ge,
men aldrig stöta i basun därom.
Hon förstod honom och sade:
»Detta är nämligen inte mitt värkliga ärende utan
något, som skall motivera mitt besök här, i fall att
någon skulle ha lagt märke till det. Mitt värkliga ärende är
ett helt annat. Jag blev i går afton vitne till en
avskyvärdhet, som gälde er. Och jag har ansett det som en
skyldighet att underrätta er om saken.»
Hon såg på honom med ett par ögon, som ej blott
voro vackra utan också strålande av godhet.
»Tack för en så oförtjänt vänlighet!» sade han. »Och
berätta nu!»
»Först vill jag dock säga, att vad jag nu gör, skulle
jag anse mig pliktig att göra för vem som hälst under
samma förhållanden. I fråga om er blir det dessutom en
tacksamhetsgärd.»
Han såg frågande på henne.
»Man har ju alltid bra reda på varandra i sådana
här småstäder, och ni vet säkerligen vem jag är. Ni
förstår, att det enda, som binder mig vid denna stad, är
min mor. Jag har emellertid inte visat den någon
fientlighet, och som jag inte med några sådana manér, som
ofta oriktigt fått namnet emanciperade, stött någon för
huvudet, har jag helt naturligt kommit att tillhöra stadens
grädda — sådan den nu är. Det har pinat mig förfärligt
— jag finner det brottsligt att så illa använda tid och
krafter, men jag har hållit ut för mors skull. Och så har jag
ju alltid vetat, att jag ej behöver vistas här mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
