Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ar det döden, du sår?» sporde skogen.
»Det är elden, det är svaflet,» svarade
stormen, »det är gift och huggande svärd. Ty
mänskligheten skall ömsa skinn.
»Berätta,» sade skogen.
Och stormen stannade en stund och hvilade
som en fågel på sina vingar, och dess kloka
skarpa öga gled öfver länderna.
»För två tusen år sedan lefde en man som
hette Jesus. Det var han som sade att de svage
borde besitta jorden Och när slafvarnas
ättlingar vordo rike och mäktige, då brände de
på bål och hängde i galgar alla, som ej ville
tro deras tro.
Men inunder de få, som sutto på tronen och
åto på guld — slafvarnas söner, som blifvit herrar
— stodo nya millioner af slafvar. De trängdes
utanför herreborgens portar, en enda svart
oöfver-skådlig massa, som fyllde jorden, och när de
sågo fönsterna glimma och hörde klangen af guld
och människor som voro glada, då glömde de
att herrarna voro slafvarnas söner, och de stenade
hans bild, hvilken stod utanför borgporten med
sin asketkropp och sitt dufvoanlete. Och de
höjde ett hämnderop mot sin egen Gud och mot
dennes dyrkare, deras bröder, blott därför att
dessa voro innanför, medan de själfve stodo ute.
Hör du ropet 1 Jag tog det i går på mina
vingar, och nu brusar det fram med mig öfver
världen. Nu stunda omskiftelser, ty slafvarnas
rike söndrar sig inom sig själft. Hör du, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
