Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åter log hafsguden mot den lilla
människan.
»Barn,» sade han. »Du säger, att min
broder Pan är en skälm, och ändå har du ej
kommit underfund med hans största skälmstycke.»
Och han doppade sitt lillfinger i hafvet, och
en hvirfvel uppstod i vattnet, med stora droppar
som liknade gröna pärlor och med ett skum som
liknade en silfverhvit slöja i solen, och under
slöjan såg den lilla människan ett kvinnligt
anlete, skönare än något han dittills sett. Och
hafsguden pustade på det, och det svann som
en rök, upplöstes i det tomma intet.
Då reste sig den lilla människan, och
marken gled undan hans fötter och drog hän och
rullade sig samman ned under horisonten, och
han såg sig själf som en liten mörk punkt på
det oändliga hafvet och under den oändliga
himmelen, och det var så tyst som om allt lif vore
dödt, och solen sken ensam i världsrummet.
Och den lilla människan lade sig med en
känsla af oändlig trygghet intill den stora
ensamhetens hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
