Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äromsistens satte jag mig vid stora allfarvägen
för att studera det djuret Lepus bipedcs i
dess särskilda arter.
Först kom en medelålders man af det lägre
folket. Jag lät mörker omhvärfva honom, ty
räddhågan är en snigel, som vid dagsljus håller sig
inom sitt skal och som endast i mörkret kryper
ut därur. Medlet verkade genast. Än stannade
vandraren, lyddes andlöst och stirrade med
glupska, skrämda ögon in i skumrasket, än åter gaf
han sig till att springa, flämtande och andfådt.
Han skrämde upp sig själf; han stönade, när en
gren knäcktes under hans fötter, och han hukade
sig ned, då en fågel rörde sig i träden öfver hans
hufvud. När jag sedan blåst på mörkret och
dagern med ens åter stod ljus omkring honom,
såg han sig om med förvildade blickar, torkade
svetten ur pannan och slank snopen bort åt vägen.
»Det var barnet, som är mörkrädt,» sade jag
för mig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
