- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
69

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

till och med voro väl starka för hans allt annat
än finkänsliga natur.

Dessutom mötte han ibland Karl Persson i
Nedergården. Ett illparigt leende och
beskyddande nick var allt hvad Mörk förmådde aftvinga
den kutryggige, senige bonden. Predikanten
begrep ej denne inbundne, tväre man, som aldrig
yppade sina tankar utan omsorgsfullt dolde dem
äfven för sina närmaste. Stolt öfver sin egen
rikedom och släktskapen med Storgårdens ägare,
gick Karl Persson trygg och tvärsäker sin egen
väg och på hvar sin sida om honom stodo hustrun
och sonen, de enda människor, för hvilka Mörk
hyste någonting mer än blott motvilja; han
fruktade dem bägge utan att veta hvarför.

De togo aldrig notis om honom, besvarade
knapphändigt hans inställsamma hälsningar och
låtsade aldrig höra hans menande hostningar,
inledningen till ett samtal, hvarefter han längtade.
Rak i ryggen, lugn i sin matronavärdighet, som
hon uppbar på ett aktningsbjudande sätt, skred
Karl Perssons hustru uppför bygatan, nickade till
höger och vänster åt barnen, hvilka stannade midt
i sina lekar, tills hon gått förbi, medan de knappt
sågo Mörk, som å Guds vägnar fordrade detsamma,
som man frivilligt gaf henne. Med sitt rika, gula
hår, där åldern ännu icke lyckats fläta in några
grå strån, sitt vinnande uppträdaude och sitt
bestämda sätt var hon en makt, som utan att
begära det delade och minskade den vördnad, som
Mörk hoppats skola tillfalla honom ensam.

Och så sonen, hvars ofantliga styrka man
allmänt fruktade. Med sitt naiva, själfbelåtna skratt,
sin hänsynslöshet och sina barnsliga påståenden,
hvilka han städse var beredd att försvara med
knytnäfvarne, ingaf Oskar en respekt, från hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free