- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
83

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

S

I Marias ögon, som svärmiskt hängde vid hans
läppar, trodde han sig läsa, hvad han knappt
vågat drömma för tre månader sedan, men han var
numera ej densamme som då. Redan segerviss
och öfvermodig stod han tvekande vid en
skiljeväg, rädd att fatta ett öfveriladt beslut.
Klokheten bjöd honom väl att taga det säkra för det
osäkra och närma sig den äldre systern, men
Annas leende ansikte, omgifvet af ett ostyrigt
virrvarr gulbruna hårslingor, tjusade honom med en
sällsam förtrollning. Hennes käcka, friska skratt
var någonting nytt för hans öron, hittills endast
vana vid böner och suckar, det låg något
oemotståndligt bedårande däri, och dessutom var hon
ju betydligt vackrare än systern, hvars kantiga
figur och stela sätt saknade allt, hvad Anna fått
på sin lott. Mörk jämförde dem med hvarandra
och fann Maria ful. Innan han själf visste hur
det gått till, lutade den vågskål, på hvilken han
vägde de båda systrarnas företräden, så starkt åt
Annas sida, att den aldrig kunde höja sig mer.
Han drog sig helt kort undan från Maria, som
ökade sin vänlighet ju mer han visade sin
motvilja, och med stigande oro såg hon den man,
som först af alla kommit hennes hjerta att
klappa fortare, afvisa alla hennes små blyga
ömhetsbetygelser.

Okunnig om allt gnolade Anna sina muntra
visor i köket och på gården. Ehuru Mörk en
gång förklarat hennes glädje stå synden
betänkligt nära, förmådde hon ej ändra sitt sätt, och
nog skulle den gode guden förlåta henne, så vida
hon ej gjorde något ännu värre. För öfrigt
upprepade Mörk aldrig sin stränga dom. Ämnade han
göra det, var det som om någonting inom honom
lagt hinder i vägen därför. Hans hjärta, strängt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free