Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
och hälsningar med de flesta och skred sedan
omgifven af de utvalde upp mot byggningen, i
hvilken de, som ännu icke visat sig värda denna
utmärkelse, afundsjukaoch knotande sågo dem
inträda den ena efter den andra.
Madam Olsson, som sprungit före, mottog
gästerna i salen. Tysta och stillsamma togo
kvinnorna plats på stolar och bänkar, medan Mörk
lugnt satte sig midt i kretsen och utan
föregående inledning läste upp tvänne kortare, lärorika
berättelser ur en medhafd andaktsbok. Han såg
det ej, men han visste, att allas ögon sökte
honom, och han njöt däraf. Hans något sträfva
och oskolade röst klingade entonigt, nästan
sömngifvande i det stora, sparsamt upplysta rummet,
men alla sutto orörliga och ansträngde sig till
det yttersta för att ej låta ett enda ord gå
förloradt.
När han läst de bägge berättelserna till slut,
slog han ihop boken och rätade ut sin gestalt,
sägande.
— Låt oss nu i frid å endräkt dricka en kopp
kaffe, innan vi skiljas denna välsignade afton.
Som om hon blott väntat denna signal,
skyndade madam Olsson till spiseln och lyfte den
puttrande kaffepannan från elden. En lång stund
hördes ingenting annat än kopparnes slammer
mot faten och tennskedarnes matta klingande, men
snart löste den svarta drycken tungbanden, och
samtalen började.
I dåsigt välbefinnande lutade Mörk sig mot
stolens ryggstöd. Till vänster om honom satt
Anna. Hon begrep ej, hur det kom sig och hon
måtte göra hvad som hälst, alltid blefvo de
grannar. De andra tycktes genom en tyst
öfverenskommelse hafva enats om, att de två skulle pla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
