- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
126

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

fullbordande Johanssons bidrag anslagits, men det
ansåg han vara en vinst, en ofantligt stor vinst.

Denna sista framgång, som kommit då han
minst väntade den, gjorde Mörk säker på sig själf
och sin sak. Den styrkte honom och vidgade hans
blick, som redan började spana bortom de
djärfvaste förhoppningarnas råmärken.

Och i dag skulle allt afgöras — eller rättare
i dag skulle hans framtid betryggas.

På Anna var han väl långt ifrån säker, hon
föreföll alltid så underligt skygg och
tillbakadragen. Men den saken gjorde honom inga
bekymmer, hon var ju en kvinna, och för detta
skröpliga käril hyste han bibelns hela förakt. En
dotter bör ständigt utan invändning lyda sin far,
bibeln bjuder henne det ... Mörk log ett bredt
leende. Hvad böckernas bok ändå var utmärkt,
full af dräpande, hårdsmälta sanningar och
slående argument.

Vid Storgårdens grind jämnade Mörk sina
drag och antog den allvarliga, imponerande min,
som sällan förfelade att göra intryck.

—I kommer tidigt i dag Mörk, sade Maria,
som mötte honom på förstugubron. Hon tycktes
hafva väntat honom där, åtminstone trodde han
det och kastade en ogillande blick på henne.

— Jag har mycket att säga, svarade han snäft
och gjorde min af att gå förbi henne, men hon
hejdade honom och återtog lågmäldt:

— Far ä illa sjuk ...

— Såå. — Ja jag kan inte vänta. — Han
sköt henne kallt åt sidan och trädde in i salen.

Maria stod orörlig en stund. Hon var
mycket blek, och barmen häfde sig våldsamt under
det stramt igenknäppta klädningslifvet. Mörks
stela sträfhet var ingenting nytt, sådan som i dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free