Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
sår, var att komma bort, så långt bort som
möjligt. — Ja bort, upprepade han tyst men
ihärdigt — bort...bort, bara bort!
— Person! ropade doktorn, som alldeles glömde
sin första föresats att gå diplomatiskt till väga,
och knuffade till honom med armbågen, hur
tusan kan ni låta släpa er ända hit, begriper ni inte,
att det ä olagligt? — Och vändande sig till
kommissarien fortsatte han ifrigt. Karlen ä’ ingen
lösdrifvare, så mycke’ du vet det, min käre
länsman, han ä’ en bofast person å son till aktade
föräldrar. Det här kan stå dig dyrt, om han
stämmer för olaga häktning, joo du.
— Ja men den andre då? invände
länsmannen, som blef retad af doktorns hvassa ton och
befallande sätt.
— Den andre? Jaså du menar Mörken. Med
honom ä det ingen fara, han står på fötter igen
om en vecka, därför svarar jag.
— De’ kan ja’ väl ändå inte tro, inföll
Johansson hastigt. 2
— Hva’ sa? Hva’ säjer ni, förstår ni den
saken bättre än jag kanske? Nå Persson, vill ni
låta häkta er eller ej?
Oskar lyssnade förströdd till den välvillige
doktorns ordsvall. Fans det verkligen någon, som,
intresserade sig för honom och tog hans parti?
En sekund lifvade detta upp honom, men strax
därpå infann sig den gamla slöheten och med en
vresig axelryckning svarade han.
— Nå, hva’ gör de’ då?
Johansson skrattade försmädligt och
länsmannen repade åter mod vid detta oväntade svar.
— Där hör du, sade han.
Men doktorn var ej den, som lät en dylik
motgång nedslå sig, han ruskade Oskar och skrek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
