Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
för att andas. Med militärisk skyndsamhet drog
han kläderna på sig och lämnade rummet.
Den friska, kyliga vårluften smekte behagligt
hans upphettade ansikte, där han med spänstiga
steg och stram hållning skyndade vägen framåt.
Ifall de goda Tvärmoraborna denna natt sett
honom, skulle ingen af dem känt igen Johannes
Mörk. Den eljes så tyste och värdige predikanten
hvisslade som en skolpojke, hoppade jämfota kring
vattenpussarne och sjöng på flere olika melodier.
— Om en månad, en enda fattig månad.
Han hade ej tid att märka, hur det lyste i
Nedergårdens fönster, innanför hvilka en ensam
kvinna höll likvaka vid sin döde mans sida. Hvad
angick det för öfrigt honom, han var icke
Johannes Mörk längre, han var en annan, en bättre,
en af dem, som ägde rätt att trona inom den
gyllene cirkeln, dit han längtat och trängtat. Det
var jublande, lifskraftig vår ute, och inom honom
buro redan de djärfvaste förhoppningarne frukt;
han var icke mer en fattig, förbisedd
resepredikant, han var Storgårdens blifvande ägare och
Annas make — om en månad, en enda
fattig månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
