Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Jaså, den gamla hade tviflat därpå, ja hon hade
sjelf gjordt det för en timme sedan, men nu ...
nu ... Anna öppnade ögonen för att småle mot
mostern, men slöt dem genast åter, och när Oskar
giorde min af att ställa ned henne på golfvet,
hviskade hon jollrande.
— Nej ... nej, håll mej kvar, hör du!
Han begärde ej bättre och det långdragna,
belåtna skrattet rullade ånyo.
Anna lade sin arm fastare kring hans hals,
tryckte sin kind mot hans och njöt af att känna.
hur hans bröstkorg höjde och sänkte sig under
de regelbundna andedragen. Han tycktes ej vara
trött efter att ha burit henne, åh hvad han måtte
vara kraftfull. Och liksom de flesta kvinnor i
hennes ställning greps hon af en naiv beundran
för det hon fordom fruktat mest af allt, hans
obändiga, hänsynslösa styrka.
— Tänker ni snart sluta att stå så där?
frågade fru Persson, och Anna hörde på stämmans
darrning, att hon log.
— Sluta, mumlade hon — ja, när Oskar vill.
— Då släpper ja’ dej aldrig.
Anna skrattade åt det galanteri, som låg i hans
ord. Hon kände sig så sprittande glad och bäst af
allt var, att de efterhängsna tankarne, som pinat
henne ända tills nu, voro som fullständigt bortblasta.
Hon glömde fadern, systern, Mörk och sin egen
ångest för att hängifva sig åt den nya känsla,
som med oemotståndlig makt gripit henne. Hon
förstod ej hvad det var, som åstadkommit denna
hastiga förändring, och hon frågade ej därefter.
Var det väl ens möjligt att följa tankarne på
deras irrfärder?
En skugga gled förbi fönstret och dröjde en
stund där utanför, men ingen af de tre lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
