Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 2. Marco Polos resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bättre sällskapet bestämd kajuta, från hvars platta tak
sjömännen med långa stänger staka fram båten, betäcka i mängd
vattnet. Allt är måladt med brokiga färger och figurer, och på
farkosternas begge sidor är anbragt en mängd gluggar och fönster,
under det i kajutorna förnämligast sällskap sitta till bords och
fröjda sig åt omvexlingen af de taflor, som glida förbi dem.
Denna njutning på vattnet öfverträffar hvarje annan, ty staden
med sina otaliga palats, stränderna med sina tempel, kloster,
villor, trädgårdar och väldiga träd samt mängden af de ständigt
förbisväfvande gondolerna erbjuda det druckna ögat en evig
omvexling. Efter fulländadt dagsverke tänka invånarne på ingenting
annat än lustfärder, antingen på dessa båtar eller i de vagnar,
som ila fram genom gatorna. Alla gator äro på kinesiskt sätt
lagda med kiselsten och tegel, lika så alla chausseer i denna
provins. Hufvudgatan har på hvardera sidan en tio steg bred
stenläggning, men i midten sand, genom hvilken hvälfda trummor leda
regnvattnet ned i kanalerna. På denna sandväg fara de
långbygda vagnarna fram och tillbaka. De äro täckta, försedda med
förhängen och dynor af siden samt rymma sex personer. I långa
rader ser man dem stundligen fara genom staden för att för
återstoden af dagen föra sällskap och familjer ut till skuggrika
trädgårdar. Vid alla gator resa sig tornlika stenbygnader, dit
invånarne fly med sin egendom, när eldsvåda uppstår, ty husen äro
mestadels af trä. På de förnämsta broarna står ett vakthus med
tio man, som ha ett starkt ljudande instrument af trä och ett
annat af metall äfvensom ett vattenur för att med de förra slå
timmarna, som det senare visar. Om natten tåga väktare genom
gatorna, ty på en bestämd timme måste all eld och allt ljus vara
släckta och ingen får då längre visa sig på gatorna. Anträffa de
någon till arbete oförmögen eller sjuk, så föra de honom till ett
hospital, af hvilka flere finnas i hvarje stadsdel och äro på det
frikostigaste utrustade. Bryter eld ut, slå de larm, då alla
väktarne ila till och släcka; de af eldsvådan träffades bohag föra de
till de af sten bygda räddningshusen eller på båtar, och ingen
annan än sakernas egare får uppehålla sig vid dem. På vissa afstånd
äro vid gatorna uppförda små kullar med trähus och i dem
tamtams, genom hvilka man vid uppror genast kallar tillsammans alla
trupper i och invid staden.
Storkanen delade Manji, en af hans vigtigaste provinser, i nio
delar, hvilkas ståthållare liksom alla andra embetsmän ombytas
hvart tredje år. En af dem residerar i Quinsay och har under
sig mer än 140 städer, men inalles har Manji 1 200 sådana, idoga
och folkrika. I hvar och en ligger, allt efter stadens storlek,
en besättning, som mestadels består af andra provinsers infödingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
