Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 3. Handelsvägarna i medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsartiklarnas pris och de land, från hvilka de ledde sitt
ursprung. Af kryddor uppräknas redan: peppar, ingefära, kanel,
kardemummor, nardus, kryddnejlikor, muskottnötter och
muskottblomma; af läkemedel: tamarinder, zittverrot, kamfer, kassia,
rabarber; af rökelsevaror: benzoe, aloeträ, rökelse (boswellia glabra),
myrra, mysk och ambra; af färgämnen: brasilieträ (bresilja), kort
efter Cabrals hemkomst. Flertalet af dessa föremål voro alster
från Indiens vestra kust (i synnerhet Malabars), och hvad för öfrigt
härstammade från den aflägsnare östern, såsom aloe, kamfer, muskott
och kryddnejlikor, kunde för tillfället icke förvärfvas på annat sätt
än ur andra hand, på de malabariska kustplatserna, Om nu någon
på en jordglob eller verldskarta vill uppsöka de möjliga
handelsvägarna mellan de malabariska hamnarna och södra Europa, skall
hans öga ovilkorligt taga vägen genom Röda hafvet till Adenviken,
i synnerhet som Adriatiska hafvet och Venezia ligga alldeles i
förlängningen af det förra. Det kunde nästan tyckas, som om för
menniskoslägtets utveckling naturen med afsigt velat åstadkomma
dessa storartade kanaler för att lätta beröringen mellan det
ungdomliga Europa och södra Asiens äldre och mognare kultur. I
sjelfva verket har också Röda hafvet utöfvat ett stort och gynsamt
inflytande i denna mening. Det oaktadt har det funnits tider, då
Röda hafvet blef alldeles öde, till exempel från sextonde
århundradets början till ångfartygens uppfinning och inrättandet af den
britiska öfverlandvägen i innevarande århundrade. Redan det namn,
hvarmed araberne betecknade södra inloppet till Röda hafvet,
Bab-el-Mandeb, Tårarnas port, bådar ingenting godt. I sjelfva verket
hör Röda hafvets mellan kala berg utbredda bäcken till de mest
fruktade områden, icke blott för de otaliga korallrefven, som bringa
fartygen i förderf, utan ock för den glödande luft, som hvilar
deröfver och gör kusttrakterna till de hetaste på jorden.
Besättningen på de britiska postfartyg, som gå till Suez, består derför
endast af indiska matroser, de så kallade laskarerne. Ännu
hinderligare än den höga värmegraden äro för samfärdseln de rådande
luftströmmarna, ty i Erytreiska dalen blåsa nordliga vindar hela
året om. Sydliga vindar uppträda väl under sex månader, men
deras område sträcker sig blott från Bab-el-Mandeb till halfva
höjden af Röda hafvet, nämligen till Djidda, Mekkas hamnstad. De
fartyg, som vilja gå till Suez, äro derför i norra hälften af
Arabiska viken hänvisade till kustvindarna, och vi kunna icke
förundra oss öfver, att Niccolò Conti, en veneziansk köpman, som
i femtonde århundradet besökte detta haf, behöfde två hela
månader för färden från Berbera i östra Afrika till Tor på Sinaihalfön.
Ännu i dag betala skotska kol från Newcastle till Aden dubbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
