Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upptäckten af sjövägen till Indien - 1. Godahoppsuddens kringsegling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelhafskustens invånare å nyo ut i de obekanta vattenöknarna.
I första fjerdedelen af fjortonde eller i slutet af trettonde
århundradet hade Canarieöarna upptäckts af italienarne, ehuru snart
åter öfvergifvits, men först 1402 bildade sig der fasta europeiska
nybyggen; då företog sig en bretagnisk adelsman, Bethencourt, att
derstädes förkunna kristendomen. Canarieöarna utgjorde sedan
dess ofta det första målet eller det första raststället för de
sjöfarande, och redan 1435 förde portugiserne derifrån landets alster
och röfvade menniskor till torgs i Lisboa. Beträffande den sist
nämda lefvande handelsartikeln måste anmärkas, att det så
förkastliga menniskoröfvandet och slafhandeln på Afrikas och de
afrikanska öarnas kuster, äfvensom sedan på mellersta och södra
Amerikas, dock å andra sidan gifvit anledning till mångahanda
upptäckter. Sålunda har till och med den sämsta sak ofta äfven
en god sida.
Året 1440 har att anteckna boktryckarkonstens uppfinning
af Gutenberg i Mainz. Dermed hade man funnit verktyget till
en snabb, allmännare spridning af nya tankar, nya kunskaper,
häfstången till skapande af en ny kultur, som såg sitt yttersta mål i
den tanken, att, huru mycket menskligheten än hemfallit åt strid
och villfarelse, dock blott en gemensam uppgift ålåge henne: att
uppstiga till höjderna af bättre kunskap, ädlare bildning och
menniskan mera värdiga förhållanden. Men hvilka kraftigare
häfstänger än vetenskap och samfärdsel kunde väl erbjuda sig för detta
ändamål?
Ännu allt jemt utgjorde Venezia solen i den europeiska
handelsverksamheten och öfverstrålade alla medtäflare till sjös. Till
och med de vigtiga förändringar, som under tiden försiggått i
österlandet, gjorde icke dess ställning afbräck. De af mongolerne
stiftade rikena lågo i eviga krampryckningar; verldsstormarne sjelfva
egde föga sinne för konst och slöjder, men ännu mindre de efter
dem följande turkarne. Sålunda afstannade handeln i österlandet
eller inskränkte sig slutligen till nästan blott karavansanrfärdseln,
den enda, som ännu kunde räkna på något skydd. I Persien, der
tronskiften och troninkräktningar fortforo att stå på dagordningen,
förföll handeln likaledes, och blott i Turkestan, der städerna
Samarkand och Bokara ännu blomstrade, fortfor den att gå sin jemna
gång och utsträckte sig derifrån öfver Kasjmir, Korasan, Kabul
och det inre Högasien. År 1453 eröfrade turkarne, sedan de ryckt
åt sig hela Bulgarien, Moldau, Valakiet, Albanien, Serbien, Bosnien,
Trake och Makedonia, äfven Konstantinupolis och gjorde slut
på det byzantinska kejsardömet, som blott med nöd ännu egde
bestånd. Genoveserne hade på det tappraste bistått den siste
kejsaren vid Konstantinupolis’ försvar och blefvo nu icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
