Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Amerikas upptäckt - 6. Colombos fjerde resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken han styrde, funnes ett annat haf. Hade han vidare
fullföljt den tanken, skulle han ha kommit till Mejico eller Peru,
men allt jemt spökade i hans hufvud forna upptäcktsresandes Katai
och Zipangu.
December var inne och dermed den fula årstiden. Störtfloder
af regn bådade ännu svårare dagar. I mer än en vecka fortfor
ovädret att rasa; sjöfararne sväfvade timme för timme i dödsfara;
två af de eländiga fartygen hade redan gått förlorade, och de båda
andra blefvo flere gånger med sådan våldsamhet kastade mot
hvarandra, att de bäfvade i sina innersta fogningar.
Slutligen kom man, sedan man utan att veta det seglat förbi
Veragua, till mynningen af Belo, som flödar fram öfver en med
guld rikt blandad rullstensbädd. Efter underrättelsen att i
granskapet skulle finnas ännu mera ädel metall, genomforskade
Bartolomeo Colombo höfdingens öfver Veragua område och plundrade hans
residens; emellertid gjorde infödingarne motstånd både till lands
och sjös, och de spaniorer, som i båtar följt forskningståget, ledo
ett känbart nederlag, som endast få undgingo. Slutligen, den 20
april, lemnade man den ogästvänliga stranden, der så mången man
hade låtit sitt lif.
För att uppnå Hispaniola ansåg Colombo för rådligt att längs
kusten framtränga ännu en sträcka öster ut. Sålunda kom man
i närheten af Darienviken, men strömmen förde de båda återstående
fartygen förbi Jamaica till de obebodda Sköldpaddsöarna, Tortugas,
hvarifrån man drefs till Cuba, Derifrån styrde man till norra
kusten af Jamaica och anlände dit i juni 1503. Fartygen befunno
sig dock i ett sådant tillstånd, att man såg sig tvungen att låta
dem såsom alldeles obrukbara löpa på strand. Hvem skulle i denna
nöd kunna bringa hjelp och räddning? Öfvergifna och glömda af
hela verlden, tycktes de skeppsbrutne och verldsupptäckaren hafva
ingen annan utsigt öfrig än den, att nödgas fjerran från Europa
och midt ibland vildar, med majs och maniokrötter till föda,
ömkligen sluta sitt lif. En sådan undergång för den store Colombo
tyckte dock en af hans trogne vara öfver all måtta ovärdig. Den
djerfve och ädle man, som vågade sitt lif för att afvända så
mycken olycka, var Colombos skrifvare och förtrogne, Diego Mendez;
ett stort vågstycke skulle bringa hjelp. I två urhålkade
trädstammar, hvilka vildarne begagnade som båtar, rodde Mendez, åtföljd
af genovesen Fiesco och flere indianer, till det 40 geografiska mil
aflägsna Hispaniola, midt öfver det i höga vågor gående
verldshafvet. Tio dagar var man på vattnet, flere indianer dukade under
för ansträngningen, dricksvattnet var länge sedan slut, och man var
redan nära att försmäkta, då ön ändtligen uppnåddes.
Det för upptäckaren så olyckliga missnöjet med honom var ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
