Upptäckternas bok / 210 (1881) Author: Louis Thomas Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Brasiliens upptäckt och kolonisering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lönande är gödandet af svin. Det inre af Brasiliens jord
gömmer en ännu oupptagen, emedan ännu mestadels obekant, skatt
af mineral och metaller. Visserligen har utbytet af guld, som
först upptäcktes i provinsen Sao Paulo, hittills icke varit mycket
betydande, men deremot lemna diamantvaskerierna en desto rikare
afkastning. Brasilien är diamantlandet; här anträffas, förnämligast
norr om Serra do Espinhazo, stenar af betydande storlek och
renaste vatten; mest gifvande är utbytet i provinserna Minas Geraes
och Matto Grosso. År 1856 bragtes i dagen 300 000 karat
diamanter. Till den högt värderade diamanten sälla sig andra stenar:
smaragder, topaser, rubiner och ametister finnas i stor mängd.
Icke heller fattas det salt, sten- och brunkol, jern, bly, tenn,
qvicksilfver med mera, om än sådant blott i ringa grad eftersökes.

I oktober 1867 belöpte sig det
rika framtidslandets folkmängd till
omkring 10 millioner själar, bland
dem 8 millioner frie, 1 600 000
slafvar och 200 000 icke bofasta, vilda
indianer. Sydamerikas i en mängd
af måhända 150 stammar delade
indianer tillhöra en enda stor
folkfamilj, huru olikartadt än deras
språk är och huru svårt det än
faller sig för forskarne att
ådagalägga bruket af ett för dem
ursprungligen gemensamt tungomål.

82. Hufvud af en antiindian.

Bland dem äro tupierne den enda
stam, som höjt sig till betydenhet.
Men äfven de och de hundratals
enskilda, på den vidsträckta
landrymden kringspridda horderna
måste anses lika med barn, som i afseende på civilisation ännu stå
på ett af de lägsta trappstegen. De äro fredliga och användbara
till mekaniska syselsättningar, men stå icke ut med fortfarande
arbete, och sålunda skiljer dem en djup klyfta från den
europeiska civilisationen. Liksom om de anade sitt öde, draga de sig allt
längre tillbaka för de hvite. Deras undergång är oundviklig, huru
mycket än den brasilianska regeringen bemödar sig att fördröja
denna deras upplösning. Rofdjurslikt förda inbördes fejder bidraga
icke litet till dessa stammars undergång.

Jagten är deras förnämsta syselsättning; här och der i skogarna
odla de små jordsträckor med mandioka eller yams. Många af
dessa urinvånare höra ännu i denna stund till menniskoätarne.
Antalet af Brasiliens urinvånare kan numera knapt uppgå till mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>