Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniskoälskande Oglethorpe (1732). Men först då fördrifna
protestanter från Salzburg, schweizare och skottar invandrade i större
skaror, tog den nya kolonien raskare fart. Emellertid hade äfven
denna koloni, kallad Georgia till konung George II:s ära, att
kämpa för sin tillvaro, förnämligast under det österrikiska
successionskrigets tid.
I allmänhet fattades det aldrig misshälligheter, der de gamla
vedersakarnes, engelsmännens och fransmännens, besittningar
sammanstötte. Under det mestadels blott fransmän vände sig till
Canada och de franska kolonierna vid Mejikanska viken, skedde
invandringen till det britiska Nordamerika, hvars välstånd synbart
växte med hvarje år, i större skala äfven från andra land. Hvarje
vår infunno sig skaror af holländare, skottar, schweizare, jemväl
massor af tyskar och irländare, lockade af koloniernas gynsamma
ställning i förhållande till moderlandet, enär deras inre utveckling
fick försiggå fritt och obehindradt. Mot midten af förra
århundradet hade till följd af den raskt växande invandringen, trots
mångfaldiga afbrott, de britiska kolonierna redan vunnit så
mycken inre styrka, att deras invånare kunde deltaga i afgörandet af
Nordamerikas öden.
Norr om de britiska kolonierna utbredde sig på venstra sidan af
S:t Lawrencefloden de franska nybyggena med Quebec till
hufvudstad, hvartill den i utrechtfreden (1713) vunna britiska besittningen
Acadia eller Nova Scotia gränsade. Mellan fransmännens
kolonier vid Mississippi och dem vid de öfre sjöarna egde, såsom vi
veta, ingen omedelbar förbindelse rum. För att förbereda en sådan
sökte fransmännen mot midten af förra århundradet skaffa sig ett
föreningsband, som de sökte betrygga bakom de engelska
provinserna mellan S:t Lawrence, Ohio och Mississippi. För detta
ändamål anlades på Mississippis flodområde åtskilliga fästen och
faktorier. Men de engelska kolonisterne voro ingalunda sinnade att
låta sålunda omringa sig af sina gamla vedersakare; de togo dessa
områden i anspråk äfven för sig, trängde på egen hand öfver
floden S:t John och grundlade der 1749 Halifax. Dermed nöjde
de sig emellertid icke; fast mera höll Virginias guvernör för
rådligt att till Canada afskicka ett sändebud, som samtidigt skulle
skaffa sig kännedom om landet. Det var en tjuguettårig ståtlig
yngling, i de då varande pionierernes jagtdrägt, som anträdde den
farliga, fyra hundra mil långa färden; hans namn var George
Washington. Här träder namnet på denne med rätta firade
store man för första gången oss till möte.
Den unge virginern kom efter ofantliga svårigheter till de
franska förposterna. Med den motvillige grannen kunde dock
ingenting uträttas, och Washington fick derför i uppdrag att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
