Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart nämligen genom de under tiden återkomna afdelningarna
underrättelse kom till Melbourne, att Burke och Wills efter all
sannolikhet vore förlorade, utsändes genast, 1861, åtskilliga
expeditioner för att uppsöka och, om de lefde, understödja dem. A.
Howitt begaf sig från Melbourne norr ut, följande Burkes spår.
Mac Kinlay utgick från Adelaide, och Landsborough, som
kolonierna Victoria och Queensland sändt sjöledes till
Carpentariaviken, började derifrån sin forskning i sydlig riktning, medan från
Queensland Walker fullföljde samma syfte. Howitt var så
lycklig att finna King vid lif hos den förut omnämda
infödingsstammen; han förde honom till Melbourne och afhemtade sedan,
tagande vägen öfver Adelaide, äfven Burkes och Wills’ ben. Mac
Kinlay och Landsborough hackades att genomtåga fastlandet och
göra många vigtiga upptäckter. Den förre uppnådde Queensland
och kusten, vid Rockhampton, medan den senare återsåg den först
vid Melbourne. Walker uträttade icke mycket. Burkes och Wills’
minne är förevigadt genom en vacker bronsstaty i Melbourne.
Men under detta olyckliga tåg utgick 1861 Mac Dougall Stuart
åter igen från Adelaide mot norr, och denna gång lyckades det
honom fullkomligt. Den 24 juli 1862 planterade han den
engelska flaggan på norra kusten af Arnhems land. Nu inträdde åter,
oberäknadt smärre enskilda expeditioner och några resor i vestra
Australien, flere års stillestånd i utforskandet af Australiens inre,
tills Ferdinand von Müller, direktör för botaniska trädgården
i Melbourne, 1866 genom offentliga insamlingar anskaffade medel
till utrustande af en ny expedition, som hade den uttalade afsigten
att uppsöka spåren eller lemningarna af Leichhardt.
Ledningen af denna upptäcktsfärd anförtroddes åt Mac Intyre, en man,
som redan dels på egen bekostnad, dels på uppdrag af regeringen
företagit flere smärre forskningsresor. Kort efter anträdandet af
sin resa dog emellertid Mac Intyre, likaledes kort derefter hans
båda efterträdare, och expeditionen måste upplösa sig utan resultat.
Det skulle föra oss för långt att uppgifva eller följa alla de smärre
resor, som företagits för landets genomforskning, i synnerhet i
senare tid; till slut må derför endast nämnas John Forrest,
hvilken 1869 bereste en del af den vestaustraliska vildmarken och
måste förklara största delen deraf för värdelös, samt jemte honom
den djerfve Ernst Giles.
Denne anträdde den 13 augusti 1872 från Chambers Pillar
sin resa, åtföljd af sin vän Carmichael och Robinson. Man
ville uppsöka Murchisons källor och derifrån uppnå vestkusten.
De resande funno en af tre från öster till vester löpande kedjor
bestående bergsträcka, som man gaf namnet Liebig mountains;
högsta punkten derå fick namnet Mount Musgrave. Vidare fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
